Jag låg på sängen och drömde. Jag flög, det var kul för jag kunnde styra vart jag skulle flyga. Sen drömde jag inget mer. Bara såv...

- Julie! Sa Ritva.

- Aaa, sa jag yrvaket. Jag vände min om.

- Julie...! Sa Ritva igen.

- Jaa-a... Sa jag.

- Vakna. Det är skola idag!

- Men mamma... Sa jag och vände mig om och såg mamma trött i ögonen. Hon kännde snabbt på min panna och sa att jag var tvungen att gå.

- Så, skynda så du inte kommer försent! Sa Ritva.

- Jaa, sa jag. Kan du ge mig flingor?

- Nej, du får gå själv.

- Jaja, sa jag med en suck. Jag tittade genom fönstret. Jag skymde ögonen med handen för att solen sken in så stark och tänkte på att det nyss varit kväll. Och att jag nyss låg och drömde. Vad var det jag drömde? Jag flög. Men vad hände? Ju mer jag tänkte efter började det flyga ut ur skallen. Jag gick ner för trappan och tog ut flingorna ur skåpet och tog mjölk ur kylskåpet och gick till bordet. Jag hällde upp mjölken och flingorna i en skål och tog mjölken i handen för att lägga tillbaka den i kylskåpet.

- Är det där din frukost?

- Ja, sa jag till mamma med en stark snobbig röst.

- Okej, sa mamma sprött.

- Årghråååh...! Sa jag då jag råkade spilla ut mjölken på golvet.

- Såja gumman. Ät upp din frukost så torkar jag upp det, sa mamma medans hon blötte disktrasan.

- Nej mamma. Jag kan göra det, sa jag.

- Okej, sa hon och räckte mig trasan.

- När jag torkat upp mjölken från golvet vred jag ut mjölken ur trasan, och såg mjölken sjöljas ut ur trasan och blandas ut med vattnet i diskon. Jag stod där en stund. Och suckade ut en lång suck med näsan. Jag tittade på vattnet som forsade ut ur kranen.

- Har du något som behöver tvättas? Sa Ritva medans hon gick ut till toan.

- Ja, kläderna ligger i korgen. Sa jag.

- Okej, sa Ritva.

- Jag går och byter om till vanliga kläder. Sa jag.

- Men maten då? Sa Ritva medans hon rotade bland kläderna i tvätt korgen.

- Jag äter det sen.

Jag bytte från pyamas till vardags kläder. Jag gick ner och tog skeden och åt. Flingorna hade mjuknat och mjölken var varm. Jag petade kräset med skeden i mjölk-fling moset. Jag slängde mjölken och flingorna i soporna. Jag tog en macka och smörade den. Jag tog ett mariekex och smulade den på mackan. Jag gillade att testa nya saker. Mamma hade aldrig gillat att jag blandade olika grejer med varandra.

- Du ska nog förbereda dig för att gå till skolan nu. Sa mamma.

- Ja, sa jag och packade min skol väska med skol böckerna. Jag tog på mig skorna och jackan. Jag snabbade mig att säga hejdå, gå ut och stängda dörren. Det förvånade mig inte att Ritva öppnade dörren för att såga "Hejdå gumman".

- Hejdå älskling! Jag älskar dig, visst vet du det. Sa mamma.

- Ja mamma. Sa jag medans jag fortsatte att gå vägen till skolan. Jag vinkade med handen men vände inte ryggen om. Jag fortsatte att titta mot träden och bilarna långt framför mig. När jag kom till skolan var det tre minuter tills skolan började. Klockan ringde och folk började sakta gå slunkade mot deras klassrum. Jag följde strömmen in i mitt klassrum och satte mig på min plats.

- Hej och godmorgon allihopa, sa fröken.

- Heej, sa många med blandade röster.

- Idag ska vi hälsa på dom i eran paralell klass. Ni kommer arbeta ganska mycket tillsammans. Vi rätade på ryggarna och förberede oss.

- Vissa har antagligen mött någon på rasterna eller i korridoren. Men för några är det nytt. Sa fröken med händerna i hand och pausade en lång stund för att titta på alla.

- Ehhh ja, sa fröken med en längre och tystare suck.

- Igår fick ni ju gå hem eller på fritids gården. Det var för att det inte fanns personal som kunde slutföra dagen ordentligt. Sa fröken.

- Och det är för att en av skolans elever dog inatt... Vi ville inte att ni skulle behöva vara på skolan om ni ändå inte hade något att göra. Sa fröken.

- Han hette Samuel och gick i 2:an, några av er vet säkert vem han var. Han klättrade upp i en av dom höga tallarna här utanför... Och ramlade på magen och bröt två revben och armen. Han fick även en kraftig hjärnskakning och punkterade ena lungan.Sa fröken.

-Många fröknar var på plats och ambulansen kom. Inatt kl 02:30 drog han sitt sista andetag, på sjukhuset. Att någon så ung varit tvungen att avlida. Det är ju sorgligt... Sa fröken med en tyst snyftning. Och det är därför ni inte får klättra i träd, som vi sagt många gånger. Sa fröken.

- Det finns alltid en anledning till varför vi sätter förbud på saker och ting. Sa fröken. Det här med Samuel fick mig att tänka efter. Tänkte jag tyst för mig själv.

- Nu ska ni få jobba två och två på en matte uppgift. Jag parar ihop er. Sa fröken när hon märkte att några redan parat ihop sig som plåster.

- Jacob och Matteus, Ulrika och Fredrik, Amos och Cecilia, Julie och Karolin... Karolin, tänkte jag. Vem är det...

-Hej! Sa Karolin glatt.

- Hej... Sa jag.

- Vi ska jobba ihop. Visst är du Julie?

- Ja, sa jag trött. Karolin värkade som den glada typen som var lätt att lära känna. Hon var också väldigt snäll. Fröken börjde dela ut matte uppgifterna. Det var ett papper.

- Okej, sa fröken. Ni börjar med dom här. Ni kan hoppa över uppgift 2 och 3.

- Okej, sa Karolin.

- Ska vi börja? Sa Karolin snabbt till mig.

- Okej. Sa jag.

Vi gjorde klart uppgifterna...

- Okej, sa fröken. Nu tar jag in papperna och så får ni ta och gå ut på rast eftersom jag tagit ert papper. När det var vår tur gick jag ut. På väg till skolan hade jag inte haft tid att utforska skol gården ordeltligt. Så nu gjorde jag en tur runt med Karolin som guide. Det var varmt och skönt att vara ute. Tills jag såg dom otroligt höga tallarna...

Tack för att ni läste!

(Detta inlägg är copyright skyddat)

Jag satt på min plats och väntade på att resten av klassen skulle komma in. Och det gjorde fröken också. Jag hade inte kunnit gå ut på rast. Jag var på toa. Jag undrade vad resten av klassen gjorde där ute.

-Jag går och kollar vad som gör så att det dröjer så länge, sa fröken.

- Ja, okej. Visst, sa jag.

- Du kan gå till biblioteket och kolla efter en bok. Det var ändå det vi skulle göra nu, så har du något att läsa. Sa fröken.

- Okej, är det låst in dit? Sa jag.

- Nej, eller jo... Sa fröken med en lätt suck. Hon gav mig sin nyckelknippa, nyckelknippan hade en rem som man kunnde ha runt halsen.

- Okej, lägg den här på katherden när du är färdig, sa fröken.

- Okej då, sa jag med en lätt ryckning på axlarna.

- Vart ligger biblioteket?

- Ligger längs koridoren en trappa ner, sen ser du vad det står på dörren, där bibloteket ligger. Sa fröken.

- Okej... Tack! Sa jag. Jag funderade om biblioteket såg ut som ett vanligt bibliotek som finns i stan.

När jag kom in tyckte jag det var mycket litet, eller vad skulle jag förvänta mig igentligen. Jag letade efter en bok. Kanske spännande. Jag såg att böckerna var ganska mycket i o-ordning. Jag fixade lite så att man hade lite mer koll. Men jag kunnde inte fixa allt. Det var ganska stökigt. Jag gick ut och låste. På väg upp kollade jag på remmen, det stod Odmans-skolan på den. Det var den skolan jag gick på. När jag kom in i korridoren där min klass var kom jag att tänka på att hela klassen inte kommit in. Det skulle bli spännande att se om dom kommit tillbaka. Jag gick in och såg att typ hela klassen var tillbaka. En tjej satt och grät. Några var ändå inte där. Vissa blängde surt på mig. Jag tryckte boken mot bröstet och hade armarna kring den och varsin hand på varsin axel. Jag gick till min plats.

Dörren öppnades hastigt och fröken kom in.

- Ja, ni flesta vet redan... Och ni som inte vet vad som hänt får veta sen. Jag måste gå igen.

- Och jag ser att Julie har kommit tillbaka från biblioteket. Du kan läsa nu medans några går iväg efter böcker. Sa fröken.

- Okej. sa jag. Fröken skrev upp allas namn på tavlan.

- Dom fyra första som jag skrev upp kan gå upp, låste du efter dig Julie?

- Ja.

- Okej, tog du nycklarna med dig?

- Dom ligger där, sa jag och pekade på kathedern.

- Okej bra, ni fyra ta med er nycklarna och lås upp. Och lämna olåst till nästa. Lämna sedan nycklarna här. Jag måste gå.

- Kan jag få läsa min egna bok? Sa Louise.

- Jadå. Men du får ta ansvar för den själv.

- Okej, sa Louise och gick ut till sin hylla.

- Ni andra kan ta en historie bok här framme och läsa till sida 14. Om ni hinner. Jag tittade medans alla hämtade en bok. Hmmm...

Jag klev ut ur bilen och såg en orm, en guldig orm. Jag skrek som en fågelunge och kröp in i bilen. - Vad är det gumman? - Emmeh, inget. - Okej men ha det bra gumman. Så ses vi när jag hämtar dig från pappa. Oremen kröp in under bilen. Jag hoppade ut som en längd hoppare, känndes det som. Jag tog några snabba skutt. Mamma körde sen iväg med bilen. Men ormen var borta. Även spåren av den... 

Jag läste vidare. Det var en bra bok. Men jag föll i andra tankar. Undra vad som var hämskt, om det var något hämskt. Varför en tjej gråtit och sedan sprungit in på toan och haft mobilen darrande i handen. Jag läste vidare... Jag kom in hos pappa. - Hej, jag har saknat dig! Sa pappa. - Eh, ja. Jag har saknat dig med, pappa. Sa jag...

Jag blev avbruten med att fröken kom in igen. Hon pratade om planeringsdagen då vi inte kunnde vara i skolan. Och massa annat. Jag flummade iväg i mina egna tankar.

- Och därför måste ni alla gå hem nu, eller gå till fritidsgården i tegelhuset här brevid. Det kallas Cubix. Sa fröken.

- Va, varför? Sa jag.

- Du hörde vad jag sa, Julie. Sa fröken.

- Hejdå, kom ihåg att ni ska vara med dom i er parallel klass imorgon.
Jag gick hem till mamma Ritva.

- Varför kommer du hem så tidigt?

- Fröken sa att vi skulle gå hem. Eller gå på fritids.

- Okej, det var underligt.

- Ja, kan jag få mat?

- Är du redan hungrig?

- Ja, så jag får inte mat?

- Jodå, jag bara undrade. Jag börjar med mat. Du kan ta mjölk och flingor.

- Ja tack. Jag tog flingor i en skål och hällde mjölk i skålen. Jag tog en sked och gick upp på mitt rum.

- Ska du inte vara här med mig, sa mamma ganska högt.

- Neej, jag ska kolla läxan. Och jag är inte döv. Sa jag irriterande.

- Jaha, okej. Men vänta med datorn.

- Jaaaa-a! Sa jag.

- Bra, har det hänt något i skolan idag gumman? Sa Ritva.

- Vet inte, sa jag trött.

- Jag gör spagetti och köttfärssås!

- Okej, det blir bra! Kan du lämna mig ifred någon gång?!

- Jaja gumman. Sa Ritva.

Jag gick in på mitt rum. Jag gjorde inte läxan, utan la mig på sängen och sommnade...

(Detta inlägg är copyright skyddat)

Jag satt i klassrummet, såg philip komma in och...

- Julie? Sa fröken.

- Ömmh, ja? Sa jag.

- Hänger du med Julie, eller? Sa fröken.

- Eh, ja! Sa jag

- Okej, är Gustaf här?

- Mmmm, sa han tyst. Och bytte arm att stödja huvudet med. Han hade en röd kofta och hade luvan över huvudet.

- Gustaf, ingen mössa inne. Och alla som har mössor på sig stoppar dom i bänken. Gustaf fortsatte titta trött mot alla som stoppade ner sina mössor i sina bänkar.

- Hrhhrmmm? Harklade sig fröken.

- Visst tar du av dig mössan Gustaf? Sa fröken vänligt.

- Så vi kan fortsätta lektionen.

- Jag har ingen mössa. Jag har en luva, sa Gustaf som om han tyckte fröken var trög.

- Du förstår vad jag menar. Ni är inte 10 längre. Precis så var det när man gick i mellanstadiet. Fröken jämförde en med dagisbarn och tyckte att man inte skulle bete sig som en. Bara däför började killarna stöka omkring. Gustaf tog av sig luvan iallafall. Men vissa hade tydligen inte tagit av sig mössorna. Fröken såg nog det. Men hon orkade troligen inte hålla på.

-Okej, vi fortsätter... Är Amos här?

-Japp, sa han med ett ploppande ljud. Jag tittade mig omkring för att se vem det var. Man såg ju visserligen på namnskyltarna. Men vissa hade tydligen ritat andra namn på dom. Killar kan vara töntiga ibland, tänkte jag.

- Är Dawid här? Inget svar

- Ja, vi kan inte tramsa nu. Kommer man försen så får man skylla sig själv om man får dåligt betyg. Sa fröken tyst i en suck med ögonen vidöppna stirrande mot papperna. Själv tittade jag vidare efter varje person fröken fabblade upp...

- Stefan? Sa fröken.

- Ja, svarade Stefan. Röstera suddades ut, synen började vika. Fast inte att jag började bli blind, jag for in i mina tankar. Tänkte nästan inte.

- Julie! Det är andra gången jag säger till dig idag! Sa fröken med en arg röst. Som hon inte använt mot någon tills nu. Jag hade somnat ifrån lektionen. Framför mig låg ett papper om planeringsdagen fröknarna skulle ha om några veckor, då skulle vi inte kunna få vara i skolan. Jag gick efter några andra ut i korridoren, jag lämmnade papperet på min hylla. Det var rast. Klockan skrämlade till. Jag tog på mig skorna. Jag gick i 1 B och imorgon skulle vi hälsa på dom i 1A. Dom som gick i min paralell klass. Jag gick in på toan. Fast där kom man in i ett rum där det fanns små utrymmen med ett fåtal speglar och några handfat under. Även en hårtork. Fast det var nog inte en hårtork, utan en handtork som man använde istället för papper. För den såg ju inte direkt ut som en hårtork.

Det stod några tjejer från 3:an därinne och sminkade sig. Förra året var jag störst på grundskolan. Man var en 9:a. Men på gymnasiet börjar det om, med 1:an 2:an och 3:an. Jag funderade en stund på det tills jag såg toan. Det var en toa bås, eller det fanns flera på raken. Där det inte var en riktig dörr. Utan en enkel dörr man tryckte på så att den öppnade. Man kunnde låsa förstås. Jag var inte van vid toaletter där man kunnde höra jätte bra och såg benen om man tittade under. För på grundskolan var det ett enskilt rum med toa handfat och spegel. Jag gick iallafall på toa. Det var skitit. Och det fanns inget papper. Fast det märkte jag först jag skulle torka mig. Jag störde mig lite till på att man såg benen. Och inte var väggarna så höga heller. Det räcker ju bara med att en rörmockare eller något står på en stege och "råkar" titta bak och ser alla som sitter och skiter.

-Haha, jag skulle aldrig på på toa här, sa en av tjejerna som sminkade sig.

-Nä usch! Sa den andra.

Jag funderade hur jag skulle få tag på papper. Det fanns inget handfat. Dom fanns där ute. Jag kollade under. Det var ingen i båsarna. Iallafall ingen som hade tillräckligt långa ben så att man skulle kunna se dom. Jag lyfte mina ben och väntade en lång stund på att tjejerna skulle gå. Sen gick dom. Jag hade väll missat mycket av rasten nu tänkte jag. Jag gick snabbt ut och spolade. Gick snabbt in i en annan bås och där fanns det papper. Jag la pappers-rullen nära kanten så nästa "besökare" kunde få tag i papper lite enklare. Jag gick ut och tvättade händerna. Just då ringde det. Jag sekade mig in i klassrummet. Jag ville vara försenad så att man slipper alla jobbiga kommentarer. För då sitter ändå alla och jobbar. Fröken såg förtvivlande på mig när bara JAG kommit in i klassrummet.

- Ja, vi får väll vänta på dom andra... Sa fröken frustrerande. Fröken satt sig med handen om pannan och armbågen vilande mot bordet, hon suckade...

"Det kommer bli tufft", hade min bästis sagt förra året...
                                                                                                                                                                                                       
                                                 
                                          



                                                                                                          (Detta inlägg är copyright skyddat)

Julie och Alexia är två tvillingar som skildes från varann redan vid 4 års ålder. Julie minns inte Alexia så mycket. Hon har en pappa som hon aldrig träffat. Och Alexia minns inte någon syster. Och vah? Har jag en mamma, hade Alexia sagt.

-Julie, glöm nu inte läxböckerna fösta dagen på gymnasiet, sa Julies mamma Ritva.

-Nejdå, sa Julie. Jag är 16 år, och jag har bott i pricip halva sitt liv med mamma Ritva. Jag tog på mig mina slitna gympa skor och öppnade ytterdörren. Jag tog skolväskan och slängde den över högra axeln. Jag var nervös. Ritva skyndade sig fram till dörren och hade varsin hand på dörkarmen och lutade sig lätt med benen i kors.

-Och så har du det bra i skolan vaa... Sa Ritva med en röst som liknande en låg-stadie frökens.

-Mamma, jag är 16 och klarar mig själv. Solen sken rakt mot Ritvas ansikte så hon symmnde ögonen med handen och kisade.

-Jag älskar dig gumman. Sa Ritva.

-Jag älskar dig också mamma. Sa Julie. Jag fortsatte gå med fåglar virvlande runt mig. Det tog ett tag innan jag hörde att dörren gick igen. Jag gick med den kurviga vägen, ner för kullen och då såg man en liten skymt av skolan. Jag hade alltid varit trygg men dom skolor jag haft. Min bästis har alltid gått på samma skola som jag. Och det ska hon den här gången också.

Jag såg skolans gula tegel. Och den stora klockan som hängde över dörren. Efter ett tag kom jag fram och jag gick in. Det kom en tjej som hette Sophie.

-Hej, sa Sophie.

-Hej, sa jag.

-Visst går du i den nya klassen. 

-Ja.

Jag gick förbi några dörrar. Tills jag såg min klass's dörr. Jag letade upp min hylla som låg en bit ifrån, fast på andra väggen. Jag tog av min jackan och skorna. Och hängde väskan på kroken. Jag smög in i klass rummet. Jag hade kommit försent. Det var precis upprop.

-Åh Hej, sa fröken.

-Hej, sa jag tyst och letade upp min plats. Jag satte mig tyst. Juli stod det. Ännu en miss tänkte jag tyst.

- Jacob, sa fröken.

- Här!

- Oscar?

- Hää-är, sa Oscar så barnsligt han kunnde. Men fröken brydde sig inte, hon fortsatte att rabbla upp namn.

-Semmet?

- *suck* Jaa... Man såg att hon var "coola-typen". Jag tittade snabbt på henne. Hon bara glodde, men brydde sig inte.

- Juli?

-Ja, men "E" i slutet. Fröken tittade snabbt på namn-skylten.

-Ja, det där får vi ändra sen, sa fröken.

- Vadå fröken? Man hörde hur några fnissade bakom mig. Jag tittade bak och blängde (inte med mening) surt på dom. Märkte hur fånig min jag hade.

-Vadåå-å fröken? Sa en av killarna och försökte härma min röst, han sa tillräckligt högt som det behövdes för att fröken skulle höra. Hon tittade snabbt upp ur papperna.

Plötsligt hörde man dörren gå upp, och smällas igen. Det var Philip. Han gick i samma skola som jag för två år sedan. Men han bytte skola. Han var kraftig och var ganska arg av sig, det var nog för att han blev retad för att vara tjock. Fast nu är det inte "retas" det kallas. Nu är det blodigt allvar... Mobbas...

Tack för att ni läste!

                                                 


                                                                                                         (Detta inlägg är copyright skyddat)

Hej och välkommen till min nya blogg!

Och du är hjärtlit välkommen att fortsätta läsa. :)

I den här bloggen skriver jag noveller. Fast i länge form. (Kommer oftast skriva i kapitel). Så detta var ett välkomms inlägg. Snart ska jag börja skriva en Novell som ska heta: Skilda vägar. Och ni får väll se vad den handlar om. Och ursäkta mig för stavfel. :) Och ni får gärna skriva vad ni har för idéer på noveller! Har nyss fixat lite på bloggen så att det ska se snyggt ut. ;) Och jag är inte så duktig på det här med bloggar. Men vi får se hur det går. :) Och som ni troligen vet så heter ju min blogg: ReadItNow.