Jag satt i klassrummet, såg philip komma in och...

- Julie? Sa fröken.

- Ömmh, ja? Sa jag.

- Hänger du med Julie, eller? Sa fröken.

- Eh, ja! Sa jag

- Okej, är Gustaf här?

- Mmmm, sa han tyst. Och bytte arm att stödja huvudet med. Han hade en röd kofta och hade luvan över huvudet.

- Gustaf, ingen mössa inne. Och alla som har mössor på sig stoppar dom i bänken. Gustaf fortsatte titta trött mot alla som stoppade ner sina mössor i sina bänkar.

- Hrhhrmmm? Harklade sig fröken.

- Visst tar du av dig mössan Gustaf? Sa fröken vänligt.

- Så vi kan fortsätta lektionen.

- Jag har ingen mössa. Jag har en luva, sa Gustaf som om han tyckte fröken var trög.

- Du förstår vad jag menar. Ni är inte 10 längre. Precis så var det när man gick i mellanstadiet. Fröken jämförde en med dagisbarn och tyckte att man inte skulle bete sig som en. Bara däför började killarna stöka omkring. Gustaf tog av sig luvan iallafall. Men vissa hade tydligen inte tagit av sig mössorna. Fröken såg nog det. Men hon orkade troligen inte hålla på.

-Okej, vi fortsätter... Är Amos här?

-Japp, sa han med ett ploppande ljud. Jag tittade mig omkring för att se vem det var. Man såg ju visserligen på namnskyltarna. Men vissa hade tydligen ritat andra namn på dom. Killar kan vara töntiga ibland, tänkte jag.

- Är Dawid här? Inget svar

- Ja, vi kan inte tramsa nu. Kommer man försen så får man skylla sig själv om man får dåligt betyg. Sa fröken tyst i en suck med ögonen vidöppna stirrande mot papperna. Själv tittade jag vidare efter varje person fröken fabblade upp...

- Stefan? Sa fröken.

- Ja, svarade Stefan. Röstera suddades ut, synen började vika. Fast inte att jag började bli blind, jag for in i mina tankar. Tänkte nästan inte.

- Julie! Det är andra gången jag säger till dig idag! Sa fröken med en arg röst. Som hon inte använt mot någon tills nu. Jag hade somnat ifrån lektionen. Framför mig låg ett papper om planeringsdagen fröknarna skulle ha om några veckor, då skulle vi inte kunna få vara i skolan. Jag gick efter några andra ut i korridoren, jag lämmnade papperet på min hylla. Det var rast. Klockan skrämlade till. Jag tog på mig skorna. Jag gick i 1 B och imorgon skulle vi hälsa på dom i 1A. Dom som gick i min paralell klass. Jag gick in på toan. Fast där kom man in i ett rum där det fanns små utrymmen med ett fåtal speglar och några handfat under. Även en hårtork. Fast det var nog inte en hårtork, utan en handtork som man använde istället för papper. För den såg ju inte direkt ut som en hårtork.

Det stod några tjejer från 3:an därinne och sminkade sig. Förra året var jag störst på grundskolan. Man var en 9:a. Men på gymnasiet börjar det om, med 1:an 2:an och 3:an. Jag funderade en stund på det tills jag såg toan. Det var en toa bås, eller det fanns flera på raken. Där det inte var en riktig dörr. Utan en enkel dörr man tryckte på så att den öppnade. Man kunnde låsa förstås. Jag var inte van vid toaletter där man kunnde höra jätte bra och såg benen om man tittade under. För på grundskolan var det ett enskilt rum med toa handfat och spegel. Jag gick iallafall på toa. Det var skitit. Och det fanns inget papper. Fast det märkte jag först jag skulle torka mig. Jag störde mig lite till på att man såg benen. Och inte var väggarna så höga heller. Det räcker ju bara med att en rörmockare eller något står på en stege och "råkar" titta bak och ser alla som sitter och skiter.

-Haha, jag skulle aldrig på på toa här, sa en av tjejerna som sminkade sig.

-Nä usch! Sa den andra.

Jag funderade hur jag skulle få tag på papper. Det fanns inget handfat. Dom fanns där ute. Jag kollade under. Det var ingen i båsarna. Iallafall ingen som hade tillräckligt långa ben så att man skulle kunna se dom. Jag lyfte mina ben och väntade en lång stund på att tjejerna skulle gå. Sen gick dom. Jag hade väll missat mycket av rasten nu tänkte jag. Jag gick snabbt ut och spolade. Gick snabbt in i en annan bås och där fanns det papper. Jag la pappers-rullen nära kanten så nästa "besökare" kunde få tag i papper lite enklare. Jag gick ut och tvättade händerna. Just då ringde det. Jag sekade mig in i klassrummet. Jag ville vara försenad så att man slipper alla jobbiga kommentarer. För då sitter ändå alla och jobbar. Fröken såg förtvivlande på mig när bara JAG kommit in i klassrummet.

- Ja, vi får väll vänta på dom andra... Sa fröken frustrerande. Fröken satt sig med handen om pannan och armbågen vilande mot bordet, hon suckade...

"Det kommer bli tufft", hade min bästis sagt förra året...
                                                                                                                                                                                                       
                                                 
                                          



                                                                                                          (Detta inlägg är copyright skyddat)